Min Kurs För Klaus Ferdinand Hempfling

Frilongering.

Klaus som är tysk men sedan många år bosatt i Danmark, levde för länge sedan en period med vilda hästar i de spanska Pyrenéerna. Han har sedan dess varit verksam i trettio år med att hjälpa människor med ofta mycket aggressiva och farliga hingstar, som bara efter några minuters möte med Klaus blir totalt transformerade och inte vill lämna hans sida.

Klaus Ferdinands sätt att longera hästar fritt genom bara sitt kroppsspråk har gjort honom känd över hela världen. Under kursen fick jag en djup inblick i hans sätt att arbeta och känslan han förmedlade. Det är på en djup nivå, nästan omöjligt för oss vanliga att förstå vad det är han gör egentligen, och ändå så naturligt enkelt.Om du begär ledarskapet över en häst utan att erbjuda inre styrka och visar hästen att detta är rätt och rättvist, då fortsätter hästen att vara ledare även om du har ett fysiskt övertag, t ex en kedja runt nosen. Så hästen är genetiskt tvingad att kämpa, strida mot dig – alltid! Jag är ledaren…

Vad hästen gör normalt när man ska longera den är att den rör sig med huvudet vänt utåt. Om den går till insidan kommer hästen att använda sitt inre bakben. Klaus erbjuder den mest positiva gymnastiken i jämförelse med lätthet så om du longerar är varje steg du ber av hästen energi, spirituell energi och hästen formas och slutar med välutvecklade muskler.Många ryttare begränsar hästen och sätter på en innertygel för att tvinga den. Fel muskler används och de blir spända. Man får en oerhörd spänning. Man tränar de motsatta musklerna. Det blir helt fel bild än att skapa de bärande musklerna. Hästen använder de rätta musklerna naturligt först och främst för att det är hälsosamt för den, men den gör det bara för att den är människan hängiven. Man kan inte dra hästens huvud till insidan. Om man inte har förbindelsen, villigheten att den gör det för en, kan man inte uppnå det.

Det Klaus egentligen gör i frilongeringen är att arbeta med hingstens ledarposition. Hingsten går bakom, leder bakifrån och guidar flocken. Så hingsten går bakom och tränar den yngre hingsten för att förbereda den för det framtida jobbet som ledare av flocken. Så hingsten leder den andra hingsten, alltid bakifrån, därför hingsten vill att den yngre hingsten lär sig använda bakbenen och uppmuntrar den så alltid att använda bakbenen istället för att gå på framdelen, vilket är en flyende position. Så Klaus gör egentligen samma sak som i naturen, inget annat än att ”leda” hingsten.

Klaus stannar bakom hästen och med sin pisk och sitt kroppsspråk uppmuntrar han hästen att göra detsamma som den skulle göra i naturen. Om man försöker tvinga fram det, kan man i verkligheten aldrig uppnå det.Klaus arbetar under kursen med flera hästar och får med väldigt lite förändring av sin kropp hästen att omedelbart skritta, trava eller galoppera. Hästen är redo och den börjar galoppera på ett fint sätt. Men Klaus gör det utan någonting. Klaus säger att om du börjar använda pisken, sänker du bara hästen och det slutar med att du alltid får använda pisken för att hålla hästen i trav. Om du börjar utföra det med pisken, om du gör det i ridning och har spöet för att jaga på hästen, kommer du inte att ha den riktiga betydelsen av vad ridning är, att hästen gör det själv. Det motsatta av vad majoriteten tror att ridning är.

När Klaus tar ned hästen från trav, gör han det genom bakbenen till skritt. Samling uppnås alltid av hästen som går till bakbenen. Då skrittar hästen precist och väldigt avslappnat. Allt tillägnas till bakbenen. Klaus Ferdinand kan föra hästar till piaff och passage med bara sitt kroppsspråk utan att någonsin röra dess huvud eller mun. Detta är unikt. Det är helt annorlunda, baserat på riktigt kroppsspråk och tillit.

Utan denna tillit, är det omöjligt för hästen skulle inte sammankoppla med dig, inte reagera på dig. Den skulle lämna dig. Hästen erkänner dig aldrig som beskyddare hur mycket mat du än ger den om du inte är stark på insidan. Så fort du är stark förändras hästen. -Om jag inte går till hästarna med klar och effektiv kommunikation, skulle jag inte uppnå det jag uppnår, säger Klaus. Jag förväntar mig ingenting, jag bara går dit och gör det som måste göras. Ingen illusion. Det är bara livet!